Hej!
Herregud jag är trött. Antingen är det av allt oroande, eller så hör det till, men skulle kunna somna vilken minut som helst. Finns de nån där ute som känner lika ;)
Idag har det varit en "gråta krokodiltårar hela tiden" dag. Som jag tidigare skrev så rörde tjejen sej väldigt lite på morgon och vi for in för att kolla att allt var som det skall.
En timma låg jag på ctg kurva och därefter kollades hon ännu med ultra. Hjärtljuden var som dom skulle, pendlade mest mellan 120-160 med vissa avvikanden ner till 110 och upp till 180. Växt hade hon gjort och vägde nu nästan 2 kg. Den informationen gjorde iaf att en liten tyngd ploppa bort från mina axlar.
Nu vet jag iaf att hon gått upp i vikt. Efter dryga en timme blev vi hemskickade med en stämpel att allting såg bra ut.
MEN..
Dagen är ändå förstörd. Har man vaknat och haft en horror morgon så blir dagen det också fastän allting såg bra ut. Man blir extra noga och följa med alla rörelser och går annors på nålar hela dagen.
Som vi med Niko konstaterat så känns det så konstigt att hon är såå nära oss men sååå långt borta. Hon finns där inom mig, och sparkar då och då men ändå ser jag henne inte och kan med mina ögon se att allt är okej.
Oj vilket gnäll inlägg!
Inte är det lätt att vara mamma, och svårare blir det :)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti