Hej!
Jag sitter här i morgonrock och pyamas (javet-klockan-är-15) och försöker få det sista skrivet.
Det är underligt hur mycket man "belönar" sig då man skall få ett arbete gjort.
Med belöning menar jag denna tanke: Nu har jag skrivit ett stycke så nu kan jag läsa lite bloggar imellan, eller kolla nyheterna, eller dricka kaffe, eller kanske titta ut. Det är en dålig stil dedär med att belöna sig för det far så otroligt mycket tid till sånt.
Man borde ha den motivationen att man skriver effektivt och så sku de va gjort. Tyvärr har jag aldrig varit sådan. Just nu spelar bara tanken i huvudet på mig att "tack och lov så börja jag inte med slutarbetet nu under graviditeten". Ack vad jag ångrar mej nästa år då jag borde börja skriva med en liten flicka på ca 1 år. Men det är ju sen det, varför tänka på det nu =)
Sen är det ju enormt roligt att istället för att sitta med händerna på tangentbordet så har jag dem på magen. Jag VILL INTE missa en ända spark vilket också är en bra ursäkt.
Idag på morgonen höll jag igen på att mista nerverna. Fröken ville inte sparka direkt då mamma ville ha en spark så gissa om jag blev orolig. Nu har hon däremot hållt på så gott som hela dagen. Tagit igen sig =)
Ibland far tanken i mitt huvud att om hon skulle födas redan nu så länge hon är i liv. Är livrädd att jag en dag vaknar upp och så känner jag inget liv där inne mera.
Jag antar dessa tankar är normala? Eller? Iaf så är det sånt jag går och tänker på rätt så ofta.
Imorgon börjar skolan igen, men före det skall jag till Tyks för att ta ett prov från fingret. Fråga inte vad, för jag vet inte själv. Vet bara att de inte hade kunskapen/maskinen för att ta det i Pargas.
Det blir iaf en mild start på skolan eftersom jag bara har skola från ett till halv tre.
De andra börjar redan vid tie tiden men den kursen skall inte jag gå.
Nu antar jag att jag belönat mej tillräckligt med att skriva blogg, så nu skall jag fortsätta att skriva om barnets fysiska och psykiska behov. Jihuu!!
 |
| we <3 it |
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti