Hej!
Här på andra sidan rutan sitter en väldigt ledsen tjej! På morgonen då jag vakna trodde jag inte att jag kommer ut ur mammapolikliniken stört bölande med hjärta i halsgropen. VARFÖR måste man hela tiden ha något att stressa över.
Alice hade ändå som tur allting bra. Flickan hade tagit växtspurt ock vägde nu ca 850 gram, alltså på en vecka hade det kommi ca 200 gram till vikt. Socker hade jag inte i urinet nu vilket också var positivt. Läkaren satt ändå en remiss till en nefrolog som sedan får ta ställning ännu.
Sådär i förbifarten fråga jag om mitt bröst. För cirkus två veckor sedan börja det komma blod från vänstra bröstet och detta har nu fortsatt alltid då och då. Jag själv har varit kanske dum nog helt chill med saken och inte tagit nån större stress tills idag.
Läkaren bara konstaterades att detta måste undersökas med både ultra och mammografi, att tyvärr får gravid kvinnor ibland bröstcancer. Jag måste antagligen sett ut som ett frågetäcken, och jag som alltid annors ställer frågor på löpande band hade plötsligt inga och bara tackade och for ut.
Sen plötsligt slog det mig att jag faktist kan ha cancer, och sen kom frågorna.
Ringde tillbaka för att fråga när jag kommer att få nån tid och till svar fick jag att våra köer är ca 2 månader långa :O
Jag som tänkt att jag slipper före Julen. Tänk själva att gå och fundera hela JULEN om ni har nåt elakartat eller ej i bröstet.
Började sedan ringa runt till olika privatläkaren men även dom hade tid först i Januari. Nej Januari står ju bakom hörnet men JAG VILL INTE VÄNTA HELA JULEN. Jag vill glädja mej över mitt lilla barn och allt annat härligt som händer på Julen men nu känns detta omöjligt.
En tid lyckades ja få tills idag men det är också bara ultra, och den stänger ju inte till 100% bort allting.
Jag känner mig så dum som inte ens lagt en tanke åt att jag kanske kan ha något elakartat?!?! Det känns som att jag nu möjligtvis redan gått med någo farligt i mig i flera veckor utan att ha själv fattat det. Och tänk på köerna? Om det nu sen faktist kommer fram något så hur länge måste man vänta före dom gör något?? Och vad gör dom?? Måste dom ta Alice ut alltför tidigt så att jag kan få vård eller?
För många frågor, får några svar :(
Jag är så ledsen och rädd :(
Varför kan man aldrig bara få njuta av livet :(
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti